Som en frustande häst var den i morse, min cykel. Efter att ha stått i stallet (läs en fet snödriva) hela vintern var den så frustrerad och redo för att komma ut på utflykt som en cykel någonsin kan bli. Nyservad och fin hos cykelmannen på Lagaplan och full av kraft. Den tog mig fram i flygande fart över asfaltsvägarna som nästan liknar grusvägar med all sand från vinterns halkbekämpning. Vädret var dassigt, pissigt, jag blev allt blötare av de små små obehagliga dropparna, det stora regnmolnet på marken. Men det var skönt. Så skönt att röra på sig, så skönt att låtsas att det är riktig vår. Så skönt att sätta sig på jobb-baken och känna att lungornas allra mest dolda skrymslen och vrår fått sig en utrensning innan man tar sig an den kvava kontorsluften.
Välkommen cykelsäsong!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar